"Estoy eskoyando"
Det jag ville komma fram till är att mitt blogginlägg är lite försenat på grund av det här. Men vi försöker ta igen så gott det går.
Som vanligt har det hänt massor, så jag kan inte ta med allt. Vi har besökt våra skolor och våra småttingar som vanligt. De senaste dagarna har Lovisa och jag båda varit hemma, och vi saknar våra busiga änglar jättemycket! Imorgon är det dags igen, då vi ska hålla en idrottslektion för eleverna i Pachacutec. Lovisa jobbar bland annat som handbollstränare i Sverige, och därmed bör detta gå rätt så bra, hoppas jag..
Förra veckan var det händelser som vanligt. På tisdagen var jag och Lovisa ute med våra vänner M och L och åt det som kallas anticucho. Tro det eller ej, så är det kohjärta! Det låter jättegrovt och barbariskt, men det roliga och ironiska är att vi båda faktiskt gillade det jättemycket. En av de bästa rätterna i Peru hittills. Det är nog konstigare att Lovisa gillade det så mycket med tanke på hennes petiga matvanor, men det är nog för att anticucho smakar som grillat kött med en lite svampigare konsistens. Hade jag inte vetat att det var kohjärta, skulle jag ha gissat på att det var någon köttsort. Anticuchos serveras oftast med någon form av potatis. Jag föredrar kokt potatis med just denna rätt har jag kommit på.
Dagen innan hade Lovisa och jag varit i Villa el Salvador på skolan. Efter skolan brukar vi normalt ta en runda på områdets lokala marknad. Här kan du hitta ALLT! Allting från råvaror som kryddor, ris, kyckling, kött, till kläder, klänningar, byxor, skor. Och för sjuka priser, som man inte ens kan drömma om i Sverige. Men det gäller att hålla masken, visar du svaghet kommer de att förstå direkt och försöka lura dig så gott det går. Det gör de dock säkert redan, för de märker att både jag och Lovisa är från utlqandet. Men den lilla luringen är ok, just för att det ändå är sååå mycket billigare än i Sverige.
Hur som helst, denna marknad kryllar av gatukök. Lovisa tyckte jag behövde lite cojones för att prova maten från dessa kök. Jag har varit ganska anti det, efter alla varningar och ord från Sverige om hur farligt det är, samt historier från Bangladesh, mitt hemland. Bangladesh liknar Peru jättemycket på så många olika sätt. Skillnaden är jag i Peru är fri. Som en fågel, det är så det känns i alla fall. Underbart!
På denna marknad finns även gatukök med anticuchos, som vi naturligtvis provade senare i veckan!!! Jag tog alltså till mig massa mod och köpte till slut mat från ett gatukök. Det trodde man aldrig.
Jag har lärt mig att den godaste anticuchon återfinns i restauranger som heter anticucherias, som huvudsakligen säljer anticuchos. Det var dit L tog oss i tisdags, och det är den godaste hittills!!!
En annan sak som vi har smakat på, och alla ni därute som har dessa som husdjur, SORRY. Marsvin, som heter Cuy, har vi nu provat. Det är Ms favoriträtt och han ville verkligen att vi skulle prova det. Lovisa gillade det. Jag kommer nog aldrig kunna glömma smärtan i magen av att äta det. Det har nog mest med presentationen att göra eftersom de serverar hela djuret friterat, annars smakar det som kyckling, men konsistens som fisk. Dick är cuy absolut ingenting för mig, och jag skulle hellre bli vegetarian än att äta det igen. Yep, I said it.
Vi firade i torsdags och fredags Sveriges nationaldag med barnen i vardera skola. I torsdags i Pachacutec, och i fredags Villa el Salvador. Båda dagarna hade vi med oss stora tårtor dagen till ära, med den svenska flaggan på och färgerna var självklart gula och blå. Vi bakade tyvärr inte dessa själva, utan beställde de från en ”pastelleria”” eller ett bageri då som ligger två minuter från vårt hem. Det vi däremot inte tänkte på var att båda skolorna ligger minst en och en halvtimme ifrån vårt hem och vi åker bussar dit som är otroligt ostabila. Hur vi skulle transportera dessa tårtor vet jag inte. Men det gick! Båda tårtorna var relativt oskadda trots en armbåge som landade på en av dem, och långa hoppiga vägar. Tur kallas det.
Vi berättade även om Sverige, lite fakta samt visade bilder från våra liv i Sverige. Främst på familj och nära vänner. Så ni som har mig på facebook…mu ha ha…
I helgen var det utgångar med massa roliga men främst konstiga människor. Vi var och dansade salsa, och jag fick, 9 av 10 på min salsa av en peruan (överlycklig). Därför har jag nu precis innan blogginlägget hållit en minisalsalektion med min fina Lollo. Her hips don’t lie!
Innan sjukdagarna passade vi på en solig dag att gå iväg till en marknad som ligger lite längre ifrån på en stor känd väg här som heter La Marina. Detta är en inkamarknad. Jag kan inte förklara hur coola grejer som fanns här. Otroligt vackra färger och mönster. Jag har köpt massor och kan inte vara mer nöjd. Vi ska definitivt tillbaka till den här marknaden och köpa mer.
Inkamarknaden är en typisk ”prutmarknad”. Allt är förhandlingsbart, och nästan allt är möjligt. VI fick ner priserna oerhört mycket, och jag fick lära känna förhandlaren inom mig som jag inte visste fanns. Flera gånger att kunna övertala en främling vars språk du inte riktigt hänger med på, speciellt när de konstant talar i turbospeed. Riktigt häftigt. But then again, vi kanske blev grundlurade ändå, men det var kul i alla fall och fortfarande billigare än Sverige.
Vi har försökt lära M, L och några andra peruanska vänner till oss samt barnen i skolan lite svenska. Främst slang som Sho Bre och Vad händish. Jag har lite filmer på det som jag ska lägga upp sen.
Men efter ett tag så kändes det roligt att skapa egna spansksvenska ord, och köra lite integration som jag tror att de flesta länder i denna värld skulle behöva. Därmed kom jag på frasen Estoy eskoyando. Generellt sätt använder man frasen Estar (böjt i den form som ska användas, estoy är för jag) + Verb + -ando när jag vill beskriva något jag gör just nu. Som exempelvis jag studerar. Studerar är estudiar, och då blir det estoy estudiando. På samma sätt ville jag, eftersom jag väldigt ofta skämtar som många vet, skapa ett ord för att jag skämtar, eller skojar. Det blev då Estoy eskoyando, som numera är ett känt uttryck bland fyra och en halv peruaner. Ni i Sverige får gärna sprida denna vackra fras.
Nu är det dags för annat, om cirkus en vecka skrivs det igen för fullt. Ha det så gott länge Sverige, miss you! No estoy eskoyando!
